Här sitter jag och baddar såren med salt.

Jag har så många känslor som tränger sig på samtidigt just nu.
Sorg, hat, ilska och en känsla av total värdelöshet.
Kärleken har förstört mig.
Slitit isär mig och förstört allt det jag en gång var.
Allt jag var är borta. Jag känner inte ens igen mig själv.
Jag känner mig vilsen i ett oändligt och ständigt mörker.
Vart är jag? Vem är jag?
Det känns som att min själ är likt en eldlåga som slocknar i en kall vinternatt.
Jag är ensam. Glömd.

Ditt nya liv är igång. Du är lycklig och du lever ditt liv som att varje dag är den sista.
Men här sitter jag och blickar tillbaka.
Jag vill släppa allt, men det går inte. Jag kämpar mot min egen vilja.
Hur ska jag ta mig igenom det här? Hur ska jag lyckas leva mina dagar utan att tänka på det som varit?

Jag orkar inte ta mig fram. Ensam är inte stark.
Men jag ska kämpa. Jag lovar dig, att snart ska du blott vara ett utsuddat minne.
Så som jag är för dig. Inget.
En dag är du borta. Och den dagen ska bli första steget mot mitt nya liv.

Mot sin vilja men i nöd, hon slumrar trött mot något vi kallar för en långsam död.

-----> http://www.youtube.com/watch?v=rWUmyXknwpc


 
                  Simone, den fulaste flickan i världen.