Just for once..

Tjenare, alla mongolida cp offer.
Japp, överskriften var ett tecken på att jag är på sämst humör.
Läs om du vill, på egen risk, ehe.
Jag kommer väl som vanligt ångra min text senare, men skitsamma.

Idag känner jag hat.
Inte för någon eller något.. bara allmänt hat.
Allt blir fel och allt känns bajs och meningslöst.
Jag är meningslös.

Jag fortsätter trycka ner mig själv, och jag är så jävla bra på det.
Jag vill inte vara jag. Jag vill inte ha det såhär iaf.
Vissa dagar känner jag mig oälskad och endast en ersättning.
Jag är ett objekt, enbart.

Jag vill vara nå mer, för alla.
En bra flickvän, dotter, syster och vän.
Men fan, jag misslyckas hela tiden.
När det ser bra ut, och jag ställer mig upp faller jag ihop igen.
Och ingen förstår.
Jag berättar, försöker förklara, men ingen öppnar upp ögonen och tittar från mitt perspektiv.

Jag tycker inte synd om mig själv längre, jag är van vid att ha det såhär.
Jag är van vid att aldrig vara bäst, duga till eller lyckas vara den jag vill vara.
Jag är van vid att jag får stå själv gällande detta, då ingen verkar vilja försöka förstå.

Jag är ingen bra flickvän. Jag ska inte ha ett förhållande.
Jag är kär, men jag vet att jag sakta men säkert förstör allt.
Jag är så orättvis och svartsjuk.
Men konstigt när alla andra är så sjukt mycket snyggare och bättre?
Konstigt att jag är svartsjuk när jag är så osäker i mig själv.

Och en sak till: Det finns en männiksa jag hatar. Avskyr.
Jag hatar henne för att hon är snyggare.
Jag hatar henne för att hon har fått allt jag aldrig kommer kunna få.
Allt är gett till henne.
Jag hatar henne för att hon vet att hon är önskad av den jag älskar mest.
Hon vet att hon inte går att släppa. Hon vet att hon är bättre än mig.
Jag hatar henne för hon vet att hon betyder mest.
Jag hatar henne för hon är allt det jag önskar att jag var.